Livsfarlig lek på spåret

x2000Sent en söndagskväll gick jag en promenad i Järna där jag bor. Klockan var runt halv elva när jag passerade Järnvägs­stationen. Uppifrån Norra Järnvägsgatan såg jag att det stod två unga män på perrongen, de pratade och gestikulerade ivrigt.

I bakgrunden kunde jag höra ett tåg, ett snabbtåg. En av killarna hoppade då plötsligt ned från plattformen, ut på rälsen och placerade sig mitt på spåret.
Det hördes tydligt att tåget närmade sig i hög hastighet, svenska X2000 har jag förstått har en medelhastighet på någonstans nära eller runt tvåhundra kilometer i timmen.
Killen stod där, stilla som en staty.
Jag hajade till. Innan tåget kom hann jag tänka: ”Är jag på väg att bevittna en person som tar livet av sig!?”.

Tåget rusade förbi i full fart med signalhornet skriande. Hur snabbt hinner en någorlunda normalt fungerande människa reflektera och inse vad det är som händer? ”Nu är jag på väg att bevittna en ung människa dö, begå självmord genom att ställa sig framför ett snabbtåg!”

Jag förväntade mig få se en hel del blod. Men det blev inte så.
När tåget hade passerat såg jag killen lunka tillbaka till perrongen. Hans vän kramade om ­honom, ungefär en halv minut stod de där stilla. Han som ­borde varit död tog ­sedan fram sin mobil­telefon och pratade med någon. Sam­tidigt började de gå mot utgången.

Vad borde jag gjort? Skulle jag ha ringt polisen? Eller borde jag ringa SJ? Eller skulle jag försöka få tag på de unga männen och fråga dem vad i helvete de tänkte egentligen? Borde jag ha gjort någonting alls? Skulle jag bara fortsätta min promenad och tänka på mitt eget bästa?
Min mobiltelefon hade jag glömt hemma visade det sig när jag skulle ta fram den för att tala med någon, för det hade jag behövt.

Jag började gå mot tåg­stationens tunnel, ville försöka se om jag kände igen någon av killarna när de närmade sig trapporna upp från tunneln, men de måste ha gått ut på tunnelns andra ­sida. Jag gick mot järnvägsbron, hoppades att de skulle dyka upp där, men det ­gjorde de inte heller.
Fan, jag kunde ha sparkad det där puckot i baken – men en kram var dock säkert vad han mest behövde.

Publicerad i Länstidningen Södertälje 29 september 2012

Låt ls visa filrättigheter i oktal form

Jag har länge retat mig på att kommmandot ls i *nix inte kan visa filrättigheter i oktal form. Alltså såhär: 755, istället för såhär: drwxr-xr-x. Men det finns lösning, kör det här kommandot:

ls -l | awk '{k=0;for(i=0;i<=8;i++)k+=((substr($1,i+2,1)~/[rwx]/)*2^(8-i));if(k)printf("%0o ",k);print}'

För en mer permanent lösning kan du skriva in följande alias i din ~/.bashrc fil:

alias lo="ls -la --color | awk '{k=0;for(i=0;i<=8;i++)k+=((substr(\$1,i+2,1)~/[rwx]/)*2^(8-i));if(k)printf(\" %0o \",k);print}'"

För att få Bash att läsa in ändringen i filen måste du köra detta kommando:

exec bash 

Som synes har jag valt lo som alias, det är för att jag tycker det är logiskt (list octal). Det är också viktigt att det inte finns något annat kommando i systemet, som heter lo. Här är så de oktala siffrorna längst till vänster på bilden.

Oktalt i terminalen
Oktalt i terminalen

 

Necklaces

Ivory wood & Herkimer Diamond

Ivory & Herkimer diamond
Ivory, Herkimer diamond, leather
Ivory & Herkimer diamond
Ivory, Herkimer diamond, leather

© Helgi Örn Helgason/BUS 2010

Juniper wood & Emerald

Juniper wood & Emerald
Juniper wood, Emerald, leather

© Helgi Örn Helgason/BUS 2010

Juniper wood & Turquoise

Juniper wood, Turquoise, leather
Juniper wood, Turquoise, leather

© Helgi Örn Helgason/BUS 2010

Auto-montering av hårddiskenhet

För att en partition skall montera (mount) automatiskt när ett Linux system startar upp måste man mixtra lite med filen /etc/fstab, i det här fallet handlar det om en andra hårddisk (sdb) och första partitionen på den (sdb1).

Först måste man ta reda på partitionens unika ID (UUID), det gör jag med programmet blkid:

sudo blkid /dev/sdb1

Resultatet blir då detta:

/dev/sdb1: UUID="fecc8b77-8640-4840-90ed-994a557" SEC_TYPE="ext2" TYPE="ext3"

Observera att det handlar om ett unikt ID så det fungerar inte att använda just denna ID för din partition.

Nu öppnar jag filen /etc/fstab i min favorit text-editor (vim) och det måste jag göra som administratör (root):

sudo vim /etc/fstab

Jag lägger till denna rad:

UUID=fecc8b77-8640-4840-90ed-994a557 /media/sdb1 ext3 auto 0 2

Sedan skapar jag mappen /media/sdb1:

sudo mkdir /media/sdb1

Och den behöver rätt ägare- och grupp-rättigheter:

sudo chown root:plugdev /media/sdb1

Och nu kan jag montera:

sudo mount /media/sdb1/

Nästa gång jag startar om datorn kommer denna diskenhet att monteras automatiskt vilket är väldigt händigt för där kan jag förvara en massa grejer. Om vi nu tänker oss att jag skall förvara alla mina bilder där då kan jag göra så här:

Först skapar en mapp och det måste jag göra som administratör:

sudo mkdir /media/sdb1/bilder

sedan ändrar jag mappens ägare till mig (helgi)

sudo chown helgi /media/sdb1/bilder

och skapar en symbolisk länk till den i min hemkatalog:

ln -s /media/sdb1/bilder /home/helgi/

Ofta gör jag så att jag har alla mina dokument på en annan hårddisk som jag sedan länkar till på detta sätt. Man kan också använda en disk på liknande sätt för backup så att man alltid har en dublett av alla dokument.

gVim och blinkande markör

Jag är en hängiven beundrare av textprogrammet Vim, världens coolaste text-editor (fast vissa påstår att monstret Emacs är coolare, se mer om detta på Editor War på Wikipedia.org). För dem som inte vet så är Vim ett textprogram som man kör i konsoll-läge eller i terminal och gVim är samma program fast med ett grafiskt gränssnitt.

Det finns en sak jag absolut inte tycker om när det gäller gVim och det är att som standard är den konfigurerad så att den stora feta markören blinkar. Jag klarar inte av den sortens blinkande, och jag tror inte att det är så nyttigt heller att utsättas för det samtidigt som man försöker koncentrera sig på att arbeta med text eller kod. Det skulle inte förvåna mig om det rent av kan framkalla epilepsi.

I vilket fall, för att slippa blinkandet skriver man in följande rad i filen .gvimrc som skall finnas i hemkatalogen (om inte den finns där får man skapa den):

:set gcr=a:blinkon0

Alltså skall blinkon vara noll. Ahhh… vilken fröjd att slippa blinkandet 🙂

gVim slutar blinka

Vim finns för Linux, Mac OS X, Unix och Windows.

Läs mer om Vim på Wikipedia.org
eller på programmets hemsida Vim.org

Ta bort dubletter med fdupes

Jag är nog inte ensam om att ibland ha problem med alldeles för många dubletter av filer liggande lite varstans i ett antal kataloger och underkataloger i mina datorer, att manuellt försöka reda ut och rensa bort dubletter är inte roligt.

fdupes är ett fantastiskt litet OpenSource (MIT licens) program som skapats av Adrian Lopez. Programmet finns för Linux och Mac OS X (macports.org).

fdupes körs i terminal och hittar dubletter genom att jämföra filernas storlek och md5-signatur (hash)*. Man kör helt enkelt fdupes genom att ge den sökvägen till en katalog och med flaggan -r söker den rekursivt (vilket betyder sökning i en angiven katalog inklusive dess underkataloger) och spar resultaten i en textfil.

Med detta kommando gör fdupes en rekursiv sökning i katalogen tmp och skriver resultatet till filen dubletter.txt:

$ fdupes -r ~/tmp > dubletter.txt

Använder man flaggan -d frågar fdupes dig fil för fil om du vill ta bort dubbletten, men om du har väldigt många filer och vill ta bort dem i din egen takt då är det smidigare med en textfil som visar alla sökresultaten först.
Delete-funktionen -d är användbar om du vill göra en sökning i en mapp med ett mindre antal filer.

* MD5 –Message-Digest algorithm 5– är en kryptografisk hashfunktion som skapar en 128 bitar stor kontrollsumma av valfri data. (Källa: wikipedia.org)

fdupes hemsida
Adrian Lopez hemsida
macports.org